En hälsning från Antibes
En historisk pärla vid den franska medelhavskusten
Början på min minisemester blev lite skakig. Jag upptäckte kvällen innan avresa att jag saknade giltigt pass. Och inom EU ska det egentligen inte behövas tänkte jag. – Bäst du ringer polisen och kollar, sa min man. Tur att jag gjorde det. Och till er som än inte noterat det, våra svenska körkort räknas inte som nationella ID-kort. Polismyndigheten i Norrbotten visade sig från sin absolut bästa sida. Trotts att polisstationen var stängd för dagen erbjöd sig en av poliserna som lämnat jobbet för dagen att åka tillbaka och hjälpa mig. Rosa pass räddade resan. Antibes – here I come! Två timmar och fyrtio minuter efter avgång från Stockholm landade jag i Nice. Sedan var det bara att grabba bagaget och hitta en taxi. |
Min taxichaufför, som är född och uppväxt i Antibes berättade historier under hela bilfärden från flygplatsen i Nice till det lilla Bed&Breakfast jag skulle bo på under min vistelse i Antibes. Jag har lite svårt att förstå allt han sa eftersom han friskt blandade upp sin engelska med franska. Men jag förstod i alla fall att jag skulle undvika Cannes, äta ”seafood” och promenera längs hamnen.
Den franska Rivieran slog mig med häpnad. Här finns mer än bara sol och bad. För den som är historieintresserade är det lätt att bli förälskad i staden. Den ålderdomliga stadskärnan är en labyrint av gator, gränder och torg som flirtar ohejdat med turister på upptäcktsfärd. Den stora borgen som står vid Medelhavets strand byggdes på 1500-talet av fursteätten Grimaldi. I borgen finns idag ett museum över Picasso som under några år bodde i staden. Det gjorde även vår nationalskald Evert Taube. Fast för honom finns inget museum. |
Borgmuren som löper längs havet är ett populärt promenadstråk.
Den stora hamnen, Port Vauban, är Europas största privatbåtshamn med lyxbåtar i en storleksklass man inte är van att beskåda. Vilka kändisar som gömmer sig i båtarna kan jag bara fantisera om. Det sägs att Zlatans båt ska ligga här. Antibes bjuder på mer än bara god ”seafood” som min taxichaufför rekommenderade. Det finns gott om restauranger, små som stora. Jag hittade representanter för både det irländska och kinesiska köket, men avstod. På promenaden längs muren hittade jag ett ställe som påminde om ett konsgalleri. Det visade sig vara en restaurang i lyxklassen. Med en stjärna i Le Guide Michellin kostar en trerätters måltid, som egentligen var sju rätter, och en vinmeny speciellt utvald till maten 99 Euro. Smakmässigt har jag dock ätit både godare och billigare ”inne i stan”. Grethe Gabrielsson |